Från och med räkenskapsåret 2024 gäller nya EU-regler för hållbarhetsrapportering som berör tusentals svenska företag. Corporate Sustainability Reporting Directive, CSRD, ersätter det tidigare NFRD-direktivet och innebär betydligt skarpare krav på vad bolagen måste redovisa – och hur. För många företag innebär det en genomgripande förändring av hur de hanterar hållbarhetsdata.
Vad är CSRD och varför kom det?
CSRD är ett EU-direktiv som syftar till att göra hållbarhetsrapportering mer standardiserad, jämförbar och tillförlitlig. Det gamla direktivet NFRD kritiserades länge för att vara för vagt – företag kunde redovisa hållbarhet på helt olika sätt, vilket gjorde det svårt för investerare och intressenter att jämföra information mellan bolag.
Med CSRD införs istället gemensamma rapporteringsstandarder, kallade ESRS (European Sustainability Reporting Standards), som täcker allt från klimatpåverkan och biologisk mångfald till arbetsvillkor och bolagsstyrning. Rapporterna ska dessutom granskas av en oberoende revisor, något som tidigare inte var ett krav.
Vilka svenska bolag berörs?
Direktivet rullas ut i etapper. Stora börsnoterade bolag med fler än 500 anställda – som redan rapporterade enligt NFRD – omfattades från räkenskapsåret 2024. Nästa steg gäller från 2025 för övriga stora bolag som uppfyller minst två av tre kriterier: fler än 250 anställda, en balansomslutning över 25 miljoner euro eller en nettoomsättning över 50 miljoner euro.
Från 2026 inkluderas även börsnoterade små och medelstora företag, med viss möjlighet till undantag. Sammantaget bedöms uppemot 50 000 företag i EU träffas av reglerna, varav flera tusen är svenska.
Dubbel väsentlighet – ett nytt sätt att tänka
En av de mest centrala principerna i CSRD är begreppet dubbel väsentlighet. Det innebär att bolagen måste analysera hållbarhetsfrågor ur två perspektiv: dels hur externa faktorer som klimatförändringar och sociala risker påverkar bolaget ekonomiskt, dels hur bolagets egen verksamhet påverkar människor och miljö.
Det räcker alltså inte att rapportera om risker för affären – företaget måste också redovisa sin faktiska påverkan på omvärlden. Det är ett tydligt skifte från ett rent finansiellt riskperspektiv till ett bredare ansvarsperspektiv.
Praktiska utmaningar för svenska företag
Många bolag befinner sig mitt i arbetet med att anpassa sina processer. Utmaningarna är flera:
- Datainsamling: ESRS kräver detaljerad data om till exempel koldioxidutsläpp i hela värdekedjan, vilket ställer krav på samarbete med leverantörer och underleverantörer.
- Intern kompetens: Hållbarhetsrapportering rör nu allt från ekonomi och juridik till HR och inköp – och kräver koordinering mellan avdelningar som tidigare inte samarbetat strukturerat.
- Systemstöd: Manuella processer i Excel räcker inte längre. Bolagen behöver investera i system för att samla in, kvalitetssäkra och rapportera hållbarhetsdata.
Revisorernas roll förändras också. Från att ha granskat enbart finansiella rapporter ska de nu även säkerställa att hållbarhetsrapporteringen uppfyller kraven, vilket ställer nya kompetenskrav på revisionsbranschen.
Möjligheter bakom kraven
Trots den administrativa bördan lyfter många företrädare fram möjligheterna. Standardiserad hållbarhetsdata underlättar för investerare att fatta välgrundade beslut, vilket kan ge bolag med starka hållbarhetsprestationer ett konkurrensmässigt försprång. Det skapar också incitament att faktiskt förbättra verksamheten, inte bara rapportera om den.
För bolag som redan jobbat strukturerat med hållbarhet kan CSRD i praktiken bekräfta och synliggöra ett arbete som tidigare inte kommunicerats tillräckligt väl utåt.
Var hittar man mer information?
Bokföringsnämnden och Finansinspektionen är svenska myndighetskällor som löpande publicerar vägledning kring implementeringen. EU-kommissionen har också tagit fram detaljerade riktlinjer för ESRS-standarderna som är tillgängliga via EUR-Lex.
För bolag som ännu inte påbörjat arbetet är rådet tydligt från revisorer och rådgivare: börja med väsentlighetsanalysen tidigt, kartlägg vilka standarder som är obligatoriska respektive frivilliga, och bygg processer som håller över tid – inte bara för den närmaste rapporteringsperioden.
